Otålamod

Tålamod är inte min mest framträdande egenskap. Så idag kontaktade jag AF i Eskilstuna för att höra hur det går med rekkryteringsprocessen eftersom jag inte hört något och börjar förlora hoppet. Bättre att veta än att gå och undra är min melodi!

Såå.... lite lugnande besked, de håller fortfarande på med intervjuer och ska så göra in i nästa vecka. Därefter är det referenstagning så det dröjer nog flera veckor innan besked.

Under tiden har jag blivit kallad till en intervju på en annan arbetsförmedling och blivit kontaktad om ett eventuellt chefsjobb, ett vikariat på sex månader.

Känns i allafall lite hoppfullt! Kanske sitter jag här helt plötsligt och har hur många jobb som helst att välja och vraka mellan! Hm, nja.....

I går ringde gubben från Paris, så här lät det: "Heeeej, jag står här vid Notre Damer och har tappat bort mina kamrater. Jag skulle bara in och pinka och sedan när jag kom ut var alla borta, suck".

Ja ha! Har jag en son på 15 år? Neeeej. Kan jag lokalisera kamraterna åt gubben så här från byhålan? Neeeej. Känner jag stor oro för att gubben är borttappad vid Notre Dame? Neeeeeej.

Och jag vet precis vem som alltid påminner mig om att vara tydlig i min kommunikation. Att tala om vad jag tänker göra och så! Meddela mina avsikter!

CU!