Plötsligt.....

...kände jag en diffus längtan efter ett jobb. Ett riktigt jobb, med intressanta och viktiga arbetsupgifter, med arbetskamrater, en chef att gruffa på och något att bli riktigt trött på. Att gå ut på lunchen och göra fynd i någon butik, tillsammans med en arbetskamrat eller att åka på kurs och bo på internat och få sitta och lyssna på någon flådig konsult som pratar om mål, motivation och lagkänsla.

Kanske saknar jag just den där känslan, att ha jobbat klart för veckan på fredag eftermiddag, eller sista dagen före semestern. Att få känna sig riktigt utpumpad och att kunna verkligen se fram emot ledigheten. Att få vara så där innerligt trött på jobbet, att gå upp tidigt, att stressa till affären och sedan hem. Att känna den oerhörda tillfredsställelsen med att få sova längre på lördagen.

Så är det inte riktigt nu när jag pluggar heltid. Visst det är jättehöga krav hela tiden, alltid något PM eller hemtenta som ska in. Alltid sammma långa väntan på resultat av tentor. Alltid krav att prestera, förstå, att vara intelligent och akademisk. Men ändå.....vi läser 2, max 3 förmiddagar per vecka på högskolan. Vi börjar aldrig före 09:15, vilket innebär att morgnarna blir ganska lugna. Resten av tiden studerar jag hemma eller med någon kamrat. Nästan helt fri att lägga upp tiden som jag vill. Inte behöver jag  fixa mig, fundera på klädsel och smink då jag är hemma, näe det blir pösbrallor, snodd i håret och fleecetröja.

Jo det saknar jag nog också. Att vara lite mer fixad. Att ha fina kläder och en snygg frisyr och att alltid ha en snygg makeup. Den kommer igen, den där lilla karriärssugenheten som jag trodde jag dumpade i Stockholm för många år sedan. Nu har den letat upp mig här ute på vischan!

Äsch, det här går nog över tills i morgon. Då ringer klockan tidigt för vi ska till veterinären. Och vid 7-tiden på morgonen kan jag lova att jag inte är ett dugg sugen på ett arbete!

;)