Tystnaden är kompakt

Hur kan en telefon inte ringa så in i bomben? Tystnaden är total. Ingen från Arbetsförmedlingen vill ha mig för vidare intervju. Suck. Och nu vet jag inte om jag inte föll på läppen eller om det var för att jag inte kan komma i morgon på deras seminarium, där de klumpar ihop alla som klarat av den första speedintervjun.

Håll med om att det är ett märkligt anställningsförfarande och av Arbetsförmedlingen, dessutom. Först någon sorts speedintervju där jag som arbetssökande inte får ställa en enda fråga om någonting. Sedan då, om man blir en av de lyckliga, så är det halvdagsseminarium. I vaddå? Jag söker ju arbete. Jag vill träffa den potentiella chefen, få kontakt med honom/henne, ställa frågor om viktiga saker, visa vad jag kan på ett annat plan. Hm.

Jag höll på att få hjärttattack av glädje då det ringde efter lunch. Dolt nummer!! Jihooooo.......meeeen det var bara någon "idiot" som ville ringa och prata om orangea kuvertet med mig. Vad gör du med kuvertet, frågade hon mig. Jag ger det till min man svarade jag. Och då ber hon att få prata med honom. Och då säger jag att han nog inte är intresserad av att prata med henne om just pensioner, eftersom han arbetar på KFO som pensionsexpert. Kändes lite skönt att få ur sig lite frustration, fast elakt var det nog.

Jahapp! That´s it som man säger! På´t igen bara. Arbetssökeriet.

I morgon tar jag examen! Hela dagen är det uppsatsseminarium med oppossition. Lite pirrigt men kul! Så mina damer (och herrar?) från och med i morgon läser ni en eminent blogg av en alldeles färsk Beteendevetare.

:)