Latmasken och arbetsmyran

Att studera till beteendevetare är att studera människor och samhälle. Alla olika fenomen som uppstår, hur samhället utvecklas, reaktioner och socialt liv. Mycket att fundera över och analysera. Passar mig precis! Jag älskar att analysera allt från nyheter, TV-serier till vänners agerande. Och mig själv. Varför jag känner och reagerar som jag gör. Varför blev det si eller så? Vad kände hon eller han?

Alltså går jag nu i terapi hos mig själv. Jag vill att jag svarar på frågan om varför jag inte riktigt kan bestämma mig för att engagera mig politiskt. Åsikter saknas inte och inte heller ideologiskt ställningsstagande. Jag är helt klar över var jag står och vad jag grundar det på. Jag tycker dessutom att den ökade klyftan mellan medborgare och politiker är ett stort hot mot demokratin. Fine, jag kan ju börja med mig själv då!

Som en spontan reaktion på SD:s intåg i riksdagen gick jag med i mitt parti. Kändes bra just då! Nu är jag inbjuden till öppet medlemsmöte vilken är att ta ett yttepytte steg till. Passiv medlem ok. Som oengagerad soffpolitiker kan jag lätt sprida åsikter utan att anstränga mig. Och intala mig själv att jag vill vara med och påverka hur samhället utvecklas genom att gå med i ett parti. Eller? Njae.

Det handlar nog också om att det är lätt att romantisera politiken från soffhörnan. Där behöver jag inte ta hänsyn till den ekonomiska verkligheten, kompromisser, mandat och att förhandlingar handlar om att ge och ta. Att politik i verkligheten handlar om hårt arbete, att våga vara obekväm och att kunna välja bort vissa frågor för att få igenom andra. Och det är nog det jag tvekar mest inför, att tvingas inse att man som politiker ofta måste bortse från sin ideologi - sina hjärtefrågor, för att hitta en bredare lösning.

Hur blir det med samvetet då? Är det nog att göra sitt bästa även om det inte blir som man vill? Eller kommer jag att känna frustration och vanmankt över att tvingas välja. Men hallå där, lilla jag! Kom tillbaka från din fiktiva framtid! Jag är bara medlem, det är bara ett medlemsmöte, ingen där vet vem jag är och jag är inte vald till att göra något! Bara att gå dit och lyssna. Eller som en lärare sa till mig: Du vet väl varför du har fått TVÅ öron och EN mun? Ehhhh.....jag måste kompensera den ensamma munnen genom att låta den ordbajsa oavbrutet?

Nu åker jag! Tjing!