Jack Russel Soffpotatis

Isscch. Kan inte gå. Inte bajsa.
Inte kissa. Fryyyyserrrr....

Tur eller prägling? Jag brukar säga att jag har sån tur som har fått två morgontröttingar till JRT. Dessutom hatar de vinter, kyla, regn och blåst. De tillbringar helst kvällarna i soffhörnan insvepta i en filt, de är alltid hungriga och de gillar att vara ute då det är varmt och skönt och sedan gillar de att lattja med roliga saker.

Hm. Stämmer på pricken med matte! Men matte kan ju faktiskt göra både nummer ett och två inomhus, vilket inte hundarna kan.

Så de måste ut. När det är riktigt kallt får vi nästan släpa ut dem. Pennyhunden går överhuvudtaget inte ut frivilligt med husse, så han får sätta på koppel vilket gör att hon går som en tillplattad darrande liten brunvit korv efter honom och ser ut som om hon är den mest misshandlade hunden i hela världen. Ibland bajsar hon inte på hela dagen eftersom det inte finns ett enda ställe utomhus som passar. Det vill säga torrt, varmt och avskilt.


Filt, soffa, varmt ....We like!

Lukas lösning på problemet "vinter" är manligt - rakt och konkret. Han försöker äta upp snön. Hejdlöst mycket vilket gör att han blir kopiöst kissnödig.

Tur att vi är så lika!

Prestations Prinsessan Urduktig Wannabe

Det är nåt fel med mig. Jag kan inte begränsa mig på nåt sätt. Nu på nya jobbet.....det är så jäkla kul! Jag får så mycket kred för det jag gör, mina idéer, mitt sätt och min driv. Jag får hålla på med utveckling av verksamheten samtidigt som jag jobbar nära människorna jag ska stötta. Jag kan se att det jag gör blir bra för utsatta människor. Kan det bli bättre?

Så kul. Så utmanande. Men redan nu spårar jag ur, vilket är så märkligt!

I går kom jag och min chef överens om att jag ska göra en kommunikationsplan för vår enhet. Tjohej! Guuud vad roligt! Tankar och idéer börjar genast poppa upp i skallen. Så i går på kvällen så sätter jag mig och börjar med planen. Hemma. En fredagskväll. Ni fattar va? Ni fattar att jag kraschat in i väggen två gånger tidigare. Hm.

Varför gör jag detta undrar jag. Prestationsprinssesa? Kanske vill jag nu verkligen visa min chef som anställde mig, det som ingen annan arbetsgivare ville göra, att jag verkligen duger. Att jag verkligen är en stark resurs för henne och vår verksamhet. Att hon gjorde helt rätt som satsade på en kvinna i 55 års åldern. ATT JAG HAR KAPACITET! För mig finns inte utrymme till att misslyckas känns det som.

Åhh, denna ambition. Detta sug efter att få vara bra, att få lyckas, att få kred. Jag skulle önska att den kunde försvinna någonstans.

Gubben blev galen då han såg mig igårkväll. "Du är ju korkad som börjar så här igen, har du inte lärt av dina tidigare misstag. Stäng av den där jävla datorn nu. Lägg av med det där".

Finns det prestationsdämpande medicin?

Men snart kommer goa släkten för myskväll! Och i morgon far vi till Sätrabrunn för halvdags SPA. Jag och svägerskan ska bli så fina(re). Ansiktsbehandling, underbart:))

CU!

Livet leker...men ibland kommer det grus i dojjan

Oj oj oj. Vad länge sedan jag tittade in på min blogg. Nu har väl alla som följt mig försvunnit.

Hallååååååå.....

Ja ha, vad har då hänt då? Jo, jag har börjat mitt jobb och det är hur bra som helst! Jag stortrivs men har en massa grejer jag vill utveckla och ändra på, vilket jag också får. Min chef är som jag - ungefär, vi klickar perfekt. Det gör jag också med min närmsta kollega, det känns som om vi känt varandra i minst tio år! Brukarna är väldigt fina och vi har etablerat en bra kontakt att bygga vidare på.

Julen var - så där faktiskt. Det var trevligt med mycket folk här men det blev väldigt rörigt ibland. Plus att jag vaktade som en hök på Pennyhunden, så att hon inte skulle få sig något från människornas bord. Pust, jag blev ju ganska uppgiven då jag kommer in i vardagsrummet och ser att folket ställt saffransbröd, godis och stora ölglas på golvet medan de leker Twister. Lätt åtkomligt för en liten hungrig terrier med överkänsligt mage som om den ballar ur leder till kräkningar och diarée vilket i sin tur kan leda till besök på Djursjukhuset. Ingen ideal plats för var sig matte, Penny eller plånboken på julafton som slutade med att jag tog hundarna med mig in i sovrummet och stängde dörren vid 22-tiden. Nästa år har gubben och jag bestämt att det ska bli lugnt och skönt. Undrar jag....

Pennyhunden har nu tre diagnoser: IBD - inflammatoriskt tarmsyndrom som i sin tur har gett kronisk sekundär leverinflammation. Som grädde på moset har hon också en litet blåsljud på hjärtat. Penny själv vet inte om allt detta och är precis som vanligt, pigg, lekig och HUNGRIG. Veterinären utesluter inte att IBD kan bero på hundfoder, så Penny får nu ett speciellt foder för hennes problem. Dessutom har Lukas klåda vilket också troligen beror på fodret, han får också specialfoder just nu. Man kan ju undra hur det är med hundfoder. Kanske det skulle vara bäst att koka detta själv, men bara tanken på att stå bland inälvor och benrester får mig illamående.

Och idag blir jag 55, så från och med i kväll kl 23:30 är jag 55+. Jag vet inte jag...om detta har med mig att göra. Jag har mycket svårt att identifiera mig med en åldersgrupp. Men såklart, det är inte alltid jätteroligt att se sig själv i spegel längre. Det blir som en chock.....jag dansar just nu runt i livet och känner mig full med energi och lust. Och så ser jag bilden av mig själv, lite trötta drag i ansiktet, förbaskade pösmagen som tydligen är här för att stanna, och den senaste upptäckten - rynkor på halsen.

Det är så mycket med kroppen nu. Den behöver ses över oftare och mer grundligt för att må bra. Smörjas efter varje dusch, torrbostning, fotbad, fotkräm, hårinpackning, träning minst två gånger i veckan annars vrålar ryggen till, stretching, bra stolar och fåtöljer att sitta i, en hård stol fungerar inte, sitta ordenligt utan att lägga benen i kors. Och sedan alkohol, jag tål nästan inte det längre. För mycket gör mig dålig i flera dagar, musklerna värker och pulsen rusar.

Och så har en bloggvän gått bort. Finaste hunden Märta som jag följt genom hennes matte i snart 7 år. Jag har gråtit med hennes matte genom cyberspace sedan det hände. Märta är saknad av många med mig.

Nu ska jag skriva oftare här och det kommer bli hur kul som helst nu när jag inte behöver älta mitt arbetssökande längre.

Hej å hå!