Livet leker...men ibland kommer det grus i dojjan

Oj oj oj. Vad länge sedan jag tittade in på min blogg. Nu har väl alla som följt mig försvunnit.

Hallååååååå.....

Ja ha, vad har då hänt då? Jo, jag har börjat mitt jobb och det är hur bra som helst! Jag stortrivs men har en massa grejer jag vill utveckla och ändra på, vilket jag också får. Min chef är som jag - ungefär, vi klickar perfekt. Det gör jag också med min närmsta kollega, det känns som om vi känt varandra i minst tio år! Brukarna är väldigt fina och vi har etablerat en bra kontakt att bygga vidare på.

Julen var - så där faktiskt. Det var trevligt med mycket folk här men det blev väldigt rörigt ibland. Plus att jag vaktade som en hök på Pennyhunden, så att hon inte skulle få sig något från människornas bord. Pust, jag blev ju ganska uppgiven då jag kommer in i vardagsrummet och ser att folket ställt saffransbröd, godis och stora ölglas på golvet medan de leker Twister. Lätt åtkomligt för en liten hungrig terrier med överkänsligt mage som om den ballar ur leder till kräkningar och diarée vilket i sin tur kan leda till besök på Djursjukhuset. Ingen ideal plats för var sig matte, Penny eller plånboken på julafton som slutade med att jag tog hundarna med mig in i sovrummet och stängde dörren vid 22-tiden. Nästa år har gubben och jag bestämt att det ska bli lugnt och skönt. Undrar jag....

Pennyhunden har nu tre diagnoser: IBD - inflammatoriskt tarmsyndrom som i sin tur har gett kronisk sekundär leverinflammation. Som grädde på moset har hon också en litet blåsljud på hjärtat. Penny själv vet inte om allt detta och är precis som vanligt, pigg, lekig och HUNGRIG. Veterinären utesluter inte att IBD kan bero på hundfoder, så Penny får nu ett speciellt foder för hennes problem. Dessutom har Lukas klåda vilket också troligen beror på fodret, han får också specialfoder just nu. Man kan ju undra hur det är med hundfoder. Kanske det skulle vara bäst att koka detta själv, men bara tanken på att stå bland inälvor och benrester får mig illamående.

Och idag blir jag 55, så från och med i kväll kl 23:30 är jag 55+. Jag vet inte jag...om detta har med mig att göra. Jag har mycket svårt att identifiera mig med en åldersgrupp. Men såklart, det är inte alltid jätteroligt att se sig själv i spegel längre. Det blir som en chock.....jag dansar just nu runt i livet och känner mig full med energi och lust. Och så ser jag bilden av mig själv, lite trötta drag i ansiktet, förbaskade pösmagen som tydligen är här för att stanna, och den senaste upptäckten - rynkor på halsen.

Det är så mycket med kroppen nu. Den behöver ses över oftare och mer grundligt för att må bra. Smörjas efter varje dusch, torrbostning, fotbad, fotkräm, hårinpackning, träning minst två gånger i veckan annars vrålar ryggen till, stretching, bra stolar och fåtöljer att sitta i, en hård stol fungerar inte, sitta ordenligt utan att lägga benen i kors. Och sedan alkohol, jag tål nästan inte det längre. För mycket gör mig dålig i flera dagar, musklerna värker och pulsen rusar.

Och så har en bloggvän gått bort. Finaste hunden Märta som jag följt genom hennes matte i snart 7 år. Jag har gråtit med hennes matte genom cyberspace sedan det hände. Märta är saknad av många med mig.

Nu ska jag skriva oftare här och det kommer bli hur kul som helst nu när jag inte behöver älta mitt arbetssökande längre.

Hej å hå!