Nu när leran och gruset klistrar sig fast på allt, måste alla tassar och magar torkas av då de kommer in.
Resten av tassarna och magarna tillhör katterna. Och för en katt är det en djupt kränkande behandling att bli torkad av en handduk. Att bli avsköljd är ren och skär tortyr som motarbetas med alla vapen en katt har.
Farbror Wille katt tar det med upphöjt lugn och nöjer sig med att stirra lömskt på mig efter handduksbehandlingen. Irma Tokkatta smiter in under soffan för att undslippa. När hon blir utdragen jamar hon uppbragd. Lilla Siri kattunge blir som en taggit, fräsig boll under torkproceduren. Bara ett stadig tag i nackskinnet räddar mattes händer från att se ut som de fastnat i en törnros.
Sen har vi mattes gosigaste, snällaste älsking, Mr Darcy. Han har sitt jaktrevir på andra sidan grannens åker. Så hans vita strumpor är inte vita då han kommer in. Stora kockor av lera sitter fastkleggat på tassarna. För hans del är det avsköljning som gäller. Med ett stadigt tag runt nackskinnet och baktassarna ställs han ner i diskhon. Sedan sätter jag på vattnet. Då exploderar han. Stegjärnen fälls ut för att få fäste någonstans, i diskstället, i vattenkranen eller i en tom kastrulle. Det blir leriga tassavtryck överallt och som pricken över i:et kan han kränga sig runt och slänga sig runt min hals, under högljudda skrik på hjälp. Har jag då en ljusrosa tröja på mig syns det hur tydligt som helst hur mörkbrungrå leran är.
Efter att katterna blivit avtorkade blir det kattfnatt i huset. Alla som har katt vet vad kattfnatt är! Det innebär att katten får fnatt. Springer runt med spretig päls, anfaller mattor och bordsben under högljutt tjattrande. Liksom loppor i pälsen! Fast i ärlighetens namn, leriga hund och kattmagar är ingenting mot en lerig häst. Och det slipper jag iallafall nu för tiden.
Tjingelingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar