Relationer kan vara underbara och de kan vara jobbiga. Nära vänrelationer som går snett påverkar hela livet det vet jag. Det blir tomt och tråkigt. Något saknas, en separation helt enkelt.
Jag funderar mycket på vad som gått snett och varför. Min skuld i det hela, olika missförstånd och besvikelse. Hur kan man gå från att prata med varandra varje dag till att knappt hälsa?
Hur kunde jag låta det hända? Jag pluggar ju beteendevetenskap och ska inte göra fel i social samvaro. Är den trasiga relationen bara mitt fel? Är min skuld större? Nej, jag är inte expert på social interaktion och samvaro. Jag är den jag är, frispråkig, envis, spontan, eldfängd och slängd i käften. Mina styrkor och mina svagheter.
I dag, äntligen! Ett första yttepyttesteg till kontakt. Jag känner mig sviken och missförstådd. Du känner dig sviken och missförstådd. Fine! Vi ser saken ur våra egna perspektiv. Givetvis, hur skulle vi inte göra det?
Kanske kan vi börja trassla oss ur det här.
Ett första litet steg.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar