Vidrig gubbe

Halvvägs till Uppsala fick vi vända om. Min sväris, som vi skulle besöka, hade annat besök....Mr fucking Alzheimer. Den sväris som jag känner och älskar bleknar mer och mer och ersätts av någon annan. En som inte bryr sig om sitt utseende, sin hygien eller om sitt hem. En som är fientlig och agressiv.

Det går fort nu med Mr Alzheimers framfart. Bara för några månader sedan var scenariot att sväris kunde bo kvar i sin älskade lägenhet med stöd från hemtjänst och sin dotter. Detta scenario börjar nu mer och mer ersättas av det att hon snart måste få hjälp och tillsyn dygnet runt - ett äldreboende.

Svårt att ta in, när en nära inte längre är den hon alltid varit. När hon inte kommer att få ett lugnt och värdigt slut i sin älskade lägenhet.

Gubben och jag pratade om detta då vi åkte hem. Döden, hur vi vill bli begravda och var. Vad vi är rädda för när vi blir äldre. Att inte längre ha kvar sitt medvetande eller att vara fysiskt handikappad. Som att välja mellan pest och kolera, men ändå. Gubben som har demens i släkten vill absolut vara klar i knoppen in i det sista. Jag som har lite problem med ryggen kan inte tänka mig något värre än att bli fången i min kropp, alltså frisk i huvudet och fysiskt handikappad. Tänk att bli sängbunden, helt beroende av andra och fortfarande ha kvar sitt medvetande och sitt intellekt.

Kanske lite knäppt att sitta och välja på detta vis, men det kändes bra på något vis. Sväris sjukdom väcker tankar, jobbiga sådana, så det kändes bra att få häva ur sig dem.

En gubbe jag aldrig, aldrig vill ha på besök hos mig är iallafall Mr Alzheimer. En vidrig typ som jag lätt skulle kunna döma till döden tusen gånger om.

:(