torsdag 2 juni 2011

Skit!

Vaknar vid 05:30 av att Lukas valp sitter och ulkar i min säng. Hinner precis få ner honom på golvet innan han spyr. Jag kastar på mig morgonrock och hinner ut med honom innan han skiter.

När han verkar färdig går vi in igen och båda somnar om. Vid 6:30 är det dags igen. Denna gång hinner vi inte ut så det blir både det ena och det andra på mattor och golv. Det som kommer ut ser skumt ut. För den som är intresserad - typ, koskit. Shit, kan det vara den där halva klädnypan av plast han lyckades få tag i och mala sönder ner i magen i går? Eller blev det lite för många maskrosor igår? Hoppas, hoppas att resterna av den kommer ut rätt väg så att det inte blir riktigt ont i magen.

Hur ska jag kunna vakta honom hela tiden? Allt, han äter allt! Det mesta ofarligt som maskrosor, gräs, kattskit, toarullar, trösklar men ibland så blir det sånt som inte är bra!

Vad ska jag göra? Låsa in honom? Sätta på munkorg? Eller lägga ner hela mitt liv och bara stå och övervaka honom? Hoppas denna period av tuggande är över snart. Jag vill så gärna att mina hundar ska kunna vara ute på tomten med mig. Phu!

Nu! Positvt tänkande: Han är jättelydig för att vara 12 veckor. Han är läraktig - kan Sitt! Det går jättebra med inkallning! Rolig! Underbar! Supermysig och snäll! Sover hela natten! 99 procent positivt. 1 stor jävla procent negativt TUGGANDE! 

Stackars Pennyhunden har förskräckt kollat in det som blev på mattorna. Bajs - här?? Nä, nä, det får man verkligen inte! Hoppas det inte var jag, verkar hon säga!
Ja, ja, nu är mattorna ute och golvet torkat så nu måste jag ta ett rejält tag med min B-uppsats så att mina opponenter får en chans att kolla på den innan torsdag!

Och Lukas valp då? Jo, han har busat runt på morgonen precis som vanligt, käkat en halv portion frukost och ligger nu och sover i sin korg i hallen.

:)

1 kommentar:

  1. Hmmm. Kanske lite skönt att inte ha valp ändå, man glömmer lätt den biten. Märta åt sten, halva grusvägen slukade hon som liten. En rejäl bit av trappan åt hon med upp å ett HÄL i hallväggen. Hon matvägrade å gjorde mej till nervvrak när hon gick ner i vikt istället för upp (å så har jag i mer än 6 års tid fått blanda maten med vispgrädde), hon skrämde slag på halva stan redan i 10-12 v åldern när korkade människor tog henne för en ilsken pitbull och ja... livet är ändå rätt lugnt å skönt nu :) Kram Asta

    SvaraRadera