Nu är det ynkligt!

Det är ynkligt synd om Lukas valp nu. De stora bakre tänderna är alldeles lösa och sneda vilket gör att det gör ont när han tuggar. Det är blodigt och rött och han luktar rutten fisk ut munnen.

Kanske är detta förklaringen till de senaste dagarnas fullständigt galna tuggräder. Korgstolar, hundkorg, mattor, trappor, knoppar, plastlock, tofflor, allt, ALLT har han tuggat på. Plus flera tuggpinnar varje dag. Vi börjar nästan misströsta. Ska vi alltid, från och med nu, ha ett hem som är fritt från mattor, kuddar och klädda möbler? Alla skor på hyllor, väskor på krokar högt upp och absolut inga kläder i Russelhöjd? Och piffiga gröna kompostgaller i dörrhål för att skydda vårt hem från en liten hundlig flismaskin?

Liten Synd-Om hund!

Pust. Men nu har han ont, det syns och hörs. Ibland gnäller han till ordentligt och han är inte på hugget (!) som vanligt.

Lukas anser tydligen att färsk hästskit är det som behövs för en värkande hundmun. Helt plötsligt när jag var i trädgården var han inte bredvid mig längre, vilket är mycket ovanligt! Nä, Lukas var istället på vägen och mumsade som bäst på den stora varma, bruna högen med alldeles nyskitet hästbajs!

Fast såklart...får jag välja mellan katt och hästskit, så är det senare liiiite, liiite mer tilltalande. Eller....

Eftersom jag är lite fixerad vid hans nertrillade öron börjar jag fundera om tandlossningen har något med detta att göra!? De föll ju från sin russelska position till detta spanielläge ungefär samtidigt som tänderna började lossna! Hm.

Ha det bäst!