WOW, sa båda två unisont och parkerade sig med varsin tjurmuskel under soffbordet. Efter en stund började en odör sprida sig i rummet. Som surströmming men mer ruttet, mer fränt och mer bara vråläckligt. Jag luktade försiktigt på ena tjurmuskeln och fick nästan kräksreflexer. Fy fasiken!
OK! Jag älskar mina hundar över allt på jorden. Men här gick gränsen, ingen kärlek i världen tål en sådan stank. Så ligger tjurmusklerna i en plastpåse i förrådet, i avvaktan....på vad?
Tjurmuskel, ja! Ha ha ha haa..........Inte är det oxfilé precis;)
Stinkande muskel från de undre regionerna! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar