Rädslor

I bland undrar jag om jag inte tänker för mycket, vilket speciellt inträffar då jag är ledig och inte har huvudet fullt med plugg och jobb.

Har funderat mycket på rädslor nu ett tag. Att rädslor verkligen är subjektivt och inte går att ifrågasätta. Alltså det löjligaste som finns är ju att säga till någon att den är dum för att den är rädd för något som man själv tar med en klackspark. Typ, ha ha ha, lite tvestjärtar i sängen har ingen dött av. Eller det finns ju inga spöken, ha ha ha...

Så vad är jag rädd för? Jo:

• Väldigt rädd för E. Det vill säga alla tillsatser i maten.
• Rädd för kemikalier som inte syns, typ i tyger, möbler och föremål och andra produkter.
• Tea-Party rörelsen i USA. För mig inskränkthetens ansikte och ett hot mot medmänsklighet
• Tillväxten, som kommer ta död på vår jord.
• Herr Alzheimer som finns oinbjuden hos min älskade sväris.
• Att vara klar i knoppen med oförmögen i kroppen när jag blir gammal.
• Att Rygghelvetet vaknar till liv igen.
• Inskränkthet som ger fördomar och egoism
• Mäniskans rovdrift på sin egen och andra arter och på vår jord.
• Ensamhet.
• Jo, faktiskt människan, som ju hittat på det flesta av mina rädslor.
• Ormar
• Vissa sjukdomar

Jag kan erkänna att jag är fascinerad av hajar och tycker det är fasanfullt vad de utsätts för. Men ok, visst var jag ganska rädd då jag snorklade på Barriärrevet och plötsligt såg en haj rakt under mig. Underlig känsla, skräckförtjust på  något sätt.

Ja ha ja! Nu ska jag fundera vidare, tror jag!

C U