Läget

Gårdagens besök på Strömsholms djursjukhus visade att Penny har diffusa, men små förändringar på sin lever. Det beror troligtvis på infektion men kan också bero på onämnbara saker. Inget vet alltså riktigt vad som är på tok och därför inte heller hur prognosen ser ut. Det som är positivt är att hennes ALAT-värde har gått ner och att hon har mått bra, förutom då hon kräktes. Vilket kanske inte alls har med hennes levervärden att göra utan istället på att hon stal ett tuggben i torsdags. Det negativa är att ALAT-värdet forfarande är skyhögt och att ultraljudet visar några små skuggor i levern.

Nästa vecka ska vi göra en biopsi "Light". Det vill säga, att de för in en tunn nål och försöker suga ut leverceller. Det är inte säkert att det lyckas för det gäller ju att få celler just från det sjuka området. Om detta inte går står vi inför valet att göra buköppning för att ta en leverbiopsi. Inte i något av fallen kan vi vara säkra på att få en riktig diagnos och därmed ingen prognos.

Och det innebär troligtvis inte någon ändring i hennes behandling. Om det inte är det onämnbara, så klart.

Jag är ganska klar över hur jag gör. Ok, med biopsi Light. jag hoppas den visar på infektion vilket betyder att vi fortsätter behandla som vi gör nu. Och förhoppningsvis återhämtar sig lever inom några månader.

Men ingen buköppning! Att sprätta upp henne för att eventuellt få diagnos verkar orimligt. Om jag visste att en buköppning innebar att hon med 100 procent säkerhet skulle bli helt återställd då skulle jag göra det. Men inte som det är nu, och faktiskt höll veterinären med om detta! Kors i taket!

Och är det det onämnbara så kommer vi inte behandla med en massa cellgifter för en osäker framtid. Det vill jag inte ge mig älskade hund.

Och Penny själv då?

Jo, tack pigg och glad som vanligt! Hungrig som en varg! Vill ha sin boll och sin korre. Hon är otroligt mattig just nu och vill gärna ligga på mig, kanske en följd av att hon fick vara på djursjukhuset en natt.

Jag orkar snart inte fundera mer på det här. Det uppfyller hela mig. Oro, ångest i magen. Det värsta är ju att inte veta. Hur hon mår och hur framtiden ser ut.