Guttaperkaboll

Det här är jag!

Dag 13 med stygn. Phu!

Penny blir mer och mer som en guttaperkaboll. Eller kanske som något instabilt sprängmedel. Eller Houdini. Take your pick! Hon är nu skitpigg! Med betoning på pigg. Hon tar sig galant ur sin body, genom att helt enkelt gå framåt i den. Då skjuter hon den bakåt och, vips så är hon fri.

Och det här!

Hon vill absolut inte vara instängd. Hennes ynkliga gnällande skulle framkalla tårar till och med hos en helt okänslig person. Jag faller till föga och hon får komma ut. Då byter hon personlighet på tre röda sekunder. Från ynklig darrande terrier till vild hoppande voffande lekboll. Som en pil kastar hon sig upp i soffan. Och ner. Och upp! Matte hänger inte med.

Och att gå små korta prommisar på 10 minuter är inte tillräckligt. När jag vänder hemåt får jag nästan dra henne med mig.

Och absolut helt mig!

Ja ja, nu är detta snart över. Såret ser jättefint ut och jag tror inte det är någon större fara att hon rör sig lite mer.

Men.....nu är den enda gången jag skulle önska att jag hade en lugn sävlig hundras som mer än gärna låg och trynade i en soffa hela dagarna!

Inte min stil alls. Släpp loss mig!

CU