Det är nåt fel med mig. Jag kan inte begränsa mig på nåt sätt. Nu på nya jobbet.....det är så jäkla kul! Jag får så mycket kred för det jag gör, mina idéer, mitt sätt och min driv. Jag får hålla på med utveckling av verksamheten samtidigt som jag jobbar nära människorna jag ska stötta. Jag kan se att det jag gör blir bra för utsatta människor. Kan det bli bättre?
Så kul. Så utmanande. Men redan nu spårar jag ur, vilket är så märkligt!
I går kom jag och min chef överens om att jag ska göra en kommunikationsplan för vår enhet. Tjohej! Guuud vad roligt! Tankar och idéer börjar genast poppa upp i skallen. Så i går på kvällen så sätter jag mig och börjar med planen. Hemma. En fredagskväll. Ni fattar va? Ni fattar att jag kraschat in i väggen två gånger tidigare. Hm.
Varför gör jag detta undrar jag. Prestationsprinssesa? Kanske vill jag nu verkligen visa min chef som anställde mig, det som ingen annan arbetsgivare ville göra, att jag verkligen duger. Att jag verkligen är en stark resurs för henne och vår verksamhet. Att hon gjorde helt rätt som satsade på en kvinna i 55 års åldern. ATT JAG HAR KAPACITET! För mig finns inte utrymme till att misslyckas känns det som.
Åhh, denna ambition. Detta sug efter att få vara bra, att få lyckas, att få kred. Jag skulle önska att den kunde försvinna någonstans.
Gubben blev galen då han såg mig igårkväll. "Du är ju korkad som börjar så här igen, har du inte lärt av dina tidigare misstag. Stäng av den där jävla datorn nu. Lägg av med det där".
Finns det prestationsdämpande medicin?
Men snart kommer goa släkten för myskväll! Och i morgon far vi till Sätrabrunn för halvdags SPA. Jag och svägerskan ska bli så fina(re). Ansiktsbehandling, underbart:))
CU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar