Eftersom jag är så akademisk nuförtiden. Så beläst, bildad och djup och reflekterande. Därför beställde jag "Lilla himlafågel" av Joyce Carol Oates. Den har fått strålande recensioner av en enig kritikerkår. Strålande, en klassiskt Oates mm mm.
Jag har läst några av hennes böcker tidigare och tyckt att de var ok, men inte mer.
Lilla himlafågel orkade jag knappt igenom. Efter de första 11 kapitlen hade det nästan inte hänt någonting. Eller rättare sagt, det enda som hänt ältades om och om igen. Jobbig text, massor med kommatecken, överlastad med namn, knökfull med detaljerade beskrivningar av skitiga skjortor, håriga näsborrar, oren hy, kropplukter och kladdiga linoleum golv.
Men jag gav inte upp! Någon gång måste jag ju fatta Oates storhet och begripa det fängslande med boken.
Så till slut i det sista kapitlet brakade det loss. Ångande, djuriskt sex, rinnande vätskor och sönderbitna läppar.
Då blev det intressant, roligt, begripligt. Men nä, tyvärr det var inte värt att tröska sig igenom hela boken bara för det sista kapitlet.
Jag blir nog aldrig en litterär djuping.
C U!
Alltså, ibland förstår jag mig inte på böcker som är för djupa och tunga..och jag har ju oxå en akademisk examen..men det hjälper tydligen inte:)
SvaraRadera