I hate lööööv

Nu hänger dom där. Sura, bruna och fula. Och alla vill bara en sak. Att kasta sig ner på vår gräsmatta. Jävla lövpuckon. Hur kan något som var så fint och efterlängtat bli så fult och oönskad.

Tänk på våren då man bara älskar lööööv. De är så efterlängtade och välkomna, så ljusgröna och helt underbart somriga. Problemet med löv är väl inte just löven, utan mer var de befinner sig. I träden - helt OK! På gräsmattan - bara fult och jobbigt.

Kan de inte användas till något? Kanske jag kunde hitta på en ny affärsidé som innebär att någon kommer och plockar bort skiten och samtidigt sätter in stora summor pengar på mitt konto. Ahhhh, nu..... Löövbiff a naturelle, 260 kr/hg. Amen nu vet ja, björklöv gör susen för utmattningsdeprimerade. Åk och krattta ihop 5 säckar nyfallna björklöv från Norrgården, pris 2 600 kronor per säck. Stoppa dem i madrassen och du vill aldrig mer gå och lägga dig.

Eller "Bygg din alldeles egna lövhydda av ekologiskt odlade löv uppfödda i hemmiljö. Spår av fågelskit kan förekomma".

De bruna löven på gräsmattan gör att gubben kommer i en ny fas. Han har nätt och jämt lämnat "nu skulle man klippa gräset-fasen". Inom ett par dagar (eller efter nästa höststorm) hamnar han i nästa fas "man skulle kratta ihop alla löööven innan det ruttnar".

Det viktigaste ordet i dessa fasbeskrivningar är MAN. Inte kvinna utan man. Kvinna behöver shoppa stövlar, gosa med djuren, ffa Pennyhunden, göra hemtenta, blogga, FB:a och ägna sig åt reflektion på hög eller djup nivå. Kvinna ska inte klafsa runt bland löövdöingarna med ett skavsårsframkallande redskap sina mjuka vackra händer som är ämnade för andra, mer sofistikerade göromål. Jämlikhet, javisst, men inte här och nu!

Lööv ya all!

Tjing