Perspektiv

Ibland blir jag så himla frustrerad av att alltid vara så......förstående. Att alltid respektera vad folk tycker och tänkter. Att det finns olika sätt att se på saker. Oftast är det inget problem för jag kan förstå varför en person tycker på ett visst sätt och det är liksom ingen stor grej.

Men sen är det vissa saker jag brinner för, och då är det svårt att vara så där jävla förstående. Jag skulle vilja TVINGA folk att se saker och ting på mitt sätt, för det gäller livet, mitt och många, många andras.

Kärnkraften. För mig en helt oacceptabel energikälla. Jovisst, det är rent och säkert och om vi har kärnkraft slipper vi oljeberoende, fler utbyggda älvar och vindkraftsparker. Men vi kan inte ta hand om avfallet, bara begrava det i flera hundratusentals år. Varsågod, alla framtida generationer. VARSÅGODA!

Och om det skiter sig. Om det blir fel. Om en lite mänsklig faktor blir inblandad då är det riktigt jävla kört!

Det är vanligt att kärnkraftsvänner stämplar oss som är emot kärnkraft som bakåtsträvare. Som inte vill ha bilar att åka med, inte vill ha tillväxt och arbetstillfällen. Hur tänker dom? Är det inte bakåtsträvande att förespråka kärnkraft? Där vi inte kan hantera avfallet. Inte kan hantera en olycka? Så kortsiktigt! Så jävla egoistiskt!

Alltså då blir jag förtvivlad över brist på långsiktighet för hela vår jord och för kommande generationer. Kan vi inte se längre än till oss själva och möjligen våra barn? Kan vi inte?

Grrrrrrr.......