Lite valpsjuk

Flera gånger i veckan går jag in på Blocket och söker på valpar. Jack Russel valpar. Det finns ett klart valpsug inom mig, men ändå inte. Jag både vill och inte vill. Varför?

Pennyhunden är mitt allt! Jag älskar henne över allt på jorden. Hon är helt perfekt för mig. Lojal, snäll, lekfull, håller sig alltid vid mig, hon kan vara lös på tomten, hon jagar inte andra hundar eller spårar vilt.

Hon är dessutom världens bästa tolkningsexpert. Hon vet vad jag ska göra långt innan jag själv vet det. Min man säger att Pennyhunden och jag lever i en slags symbios. Och kanske vi gör det, så långt ett djur och en människa kan det.

Snart fyller Penny 7 år, vilket inte är någon ålder för en Jack Russel som ofta blir uppåt 15 år. Hon är dessutom en oförskämt frisk hund, inga krämpor där inte. Men ändå, den hemska dagen kommer som det gör med alla djur. Kanske vi ska skaffa en valp nu medan Penny fortfarande är lekfull och pigg. Så att hon får en kompis att busa runt med och så att husse och matte har en hund till att sprida kärlek över.

Min boll! Bara min!

Vad Penny själv tycker? Hon tycker NEJ! Ingen kompis som tar hennes bollar, Korren, cashewnötter och ligger i husses säng. Det räcker så bra med kattdjävlarna. Penny vill  INTE ha en kompis som bor i huset med henne och husse och matte. Ok, att ha någon att leka med, men sedan får den bo någon annanstans.

Mjaaaa, vi får se! Ska vi skaffa en hund till måste det bli till sommaren. Det kostar ju inget att kolla runt lite:)