Slentrianbesök

Jag är inte helt nöjd med min frissa. Inte helt missnöjd men inte heller nöjd. Varje gång jag går dit så säger jag till henne att det inte är riktigt bra. Varje gång när jag går därifrån är jag lite missnöjd.

Jaha, varför byter jag då inte bara? Jo, det är jobbigt att byta frissa. Det där med håret är viktigt, det går inte att lämna ansvaret till vem som helst. Och den frissa jag har nu är bara lite så där halvdålig, ingen direkt katastrof. Så jag går dit igen lite av slentrian och hon är ju så himla trevlig och gullig.

Sedan jag flyttade från Stockholm och min älskade frissa på Kommendörsgatan har jag valsat runt bland olika här ute på vischan. Och ingen verkar förstå eller kunna hantera mitt stora självlockiga hår.

Det blir alltid något litet fel. Lite för stort, burrigt, svampformat.

Ok! Idag ska jag gå till frisssan igen. Med noggranna instruktioner. Jag vill inte ha det svampformat. Det ska vara uppklippt men ingen hockefrilla och luggen får inte vara för kort. OCH ABSOLUT INTE URTUNNAT!



Ganska okej frisyr!

 Kort sagt lite som Rita Hayworth! Och hur svårt kan det va?

Tjing!