Magkänslan, alltid!

I köket på Torplyckans Kennel igår. Gubben med den påtänkta, underbara tikvalpen Celine snusande i knät. Den lilla tjej vi ska köpa och ta en eller ett par kullar valpar på om några år. Hon är bara helt underbar!

Men... i min mage morrar en liten farhåga. Det är det här med tikar. Jag vet flera exempel på att det har blivit problem med bråk om rang mellan tikar och att ägare ofta har fått placera om den ena för att få ro i flocken. Jag har läst mycket om det under de senaste dagarna och vet att det är ett betydande problem.

Jag sitter med Celines bror Charlie i knät, som ömsom tuggar på min fina kofta och ömsom på ett tuggben. En något större kopia av sin syster, lite coolare lite mer stabil. Charlie är redan såld tror jag, och känner en liten känsla av sorg. Jag kände ganska direkt ett litet band med honom.

Jag luftar mina farhågor om att köpa en tik för uppfödaren. Pennyhunden är sju år och och inte särskilt tuff. Tikar är ju ganska kända för att kunna ryka ihop i kampen om högsta rangen.

Hon bekräftar dem. Jo, tikar kan vara riktiga satmaror mot varandra. Speciellt när en ung tik blir könsmogen och lever med en äldre tik som inte orkar försvara sin rang. Jag ser älskade Pennyhunden om cirka sju åtta månader, som kanske måste strida för den plats i vår flock som hon har haft i snart sju år. Hon kommer inte kunna hålla ställningarna, det känner jag instinktivt.

Jag tvekar. Och tvekar ännu mer. Magkänslan börjar göra revolt. Nej, detta känns inte bra. Ok, valpar är ett drömscenario, men vill jag verkligen det på bekostnad av Pennyhundens välmående? Att svaret på den frågan mer och mer blir Nej är tydligt.

Så synd att den här killen är såld, säger jag och lyfter upp Charlie, som ger mig en blöt valppuss på kinden.
Han är inte såld, det är hans bror som är det, säger uppfödare.

Charlie, till höger,
busar med systeryster!

Alla pusselbitar ramlar på plats. Vi ska köpa valp! Men inte en liten Celine! Utan en liten Charlie. Det blir nästan aldrig problem med en äldre tik och en hanvalp, säger uppfödaren och  magen slutar att morra. Detta känns bra! Nu blir det rätt. Ok, inga valpar på några år men Charlie är en mycket fin valp, vi kan ställa ut honom och kanske kan han få bli pappa. Och någon gång i framtiden kanske vi behåller en fin tik efter honom som får bli mamma.

Detta blir bra! En dröm går i uppfyllelse nu - en Jack Russel valp, och en dröm finns kvar - att föda upp några kullar valpar.

Charlie, en riktig snygging!

Om två veckor ska vi hämta honom! Kanske dags att fräscha upp kunskaperna om hur det är att ha en liten kissnisse med kli i tänderna i huset. Valpsäkra med andra ord!

Ha det bäst!