Peppning

Självpeppning pågår.
Det kommer att gå bra. Det blir roligt! Ryggen håller. 29 timmar går fort. Efter helgen har jag bara 13 pass kvar denna sommar. Varav två helger med 13 timmarspass varje dag.

Suck.

Det kan inte hjälpas, jag bävar inför mitt sommarjobb på ett gruppboende för psykiskt sjuka.

På fredag börjar jag, jobbar 8-15, ganska OK pass! Men sen...helgen 8 till 21 både lördag och söndag med två timmars rast mitt på dagen. Hmpf. Sjukt jävla arbetspass om ni frågar mig. Och jag är så orolig för min rygg. Pallar den så länge? Pallar den att inte få sträcka ut sig ens i 5 minuter? Att stå, gå, bära och sitta på hårda stolar.

Jag vet att det mesta sitter i psyket. Jag är starkare i ryggen nu än jag varit sedan min krasch 2009, ja kanske långt innan dess. Jag måste bara peppa mig själv och se positivt på arbetet och ryggen. Såklart den pallar, såklart.

Men ryggen, som ju verkligen hänger ihop med psyket, känner att något är på gång. Den värker lite, ilar till... den gillar inte nedkört psyke, då hugger den direkt och säger "Jasså, tanten, är du orolig för något? Mår du inte bra? Jahapp, då mår inte heller jag bra!

Sååååå...tänka positivt, positivt! Gulliga arbetskompisar, härliga boende, massor med pengar, mycket erfarenhet.....GILLA! Bara gillla, inget annat!

Pust!