Strömsholms Djursjukhus framkallar de mest motstridiga känslor hos mig. Den första och mest grundläggande är aversion, oro och ångest. Och sedan efter tio långa andetag och lokalisering av mitt sunda förnuft - hopp om tillfrisknande. Men när jag svänger av mot djursjukhuset dimper den där klumpen, som sitter någonstans mellan halsen och magen, ner som en bomb. Jag får svårt att andas, tårarna bränner bakom ögonen och jag får en oresonlig flyktkänsla. Detta uppfattar Pennyhunden, som sitter i mitt knä, på en nanosekund vilket naturligtvis gör att hon också börjar skaka. Oj, oj oj tänker hon nog, matte är skiträdd. Det måste vara stor fara, hjääääälp.
Jag avskyr stället. Alla stick i Pennyhunden. Alla långa, långa timmar i deras väntrum. Som djurägare får man vänta på det mesta, att få anmäla sig, att få träffa en veterinär, att få hämta ut sitt djur och sist men inte minst på att få betala. Under alla timmar när jag suttit där har jag undrat över deras logistik, måste det vara så tungrott?
Det handlar också om kontroll. Alla undersökningar och alla dessa blodprov som jag inte har koll på. Jag menar behöver de verkligen ta blodprov tre gånger på en vecka? Levervärden ändras ju sakta över tid, det har de informerat mig om. Vid ett tillfälle ifrågasatte jag att de skulle ta nya prov, när det bara gått två dagar sedan det togs sist. Veterinären höll då med och Pennyhunden slapp att bli stucken.
Pengar. Det är svårt att tala om pengar då det gäller ett älskat djur. Men det är ett omedelbart och faktiskt problem för de flesta som får ett sjukt djur. Pennys sjukdom har hittills kostat många, många tusenlappar. Försäkringsbolaget har tagit hand om en mycket stor del, men fakta kvarstår, för de flesta blir det ett enormt problem att direkt där och då vid receptionen på djursjukhuset, behöva betala flera tusen. Vi klarar kostnaderna än så länge, men det är som med räntan och elpriset, vi har ingen kontroll eftersom vi vill ge Pennyhunden alla chanser att bli frisk.
Men som motvikt till allt det negativa är ju att djursjukhuset också står för tillfrisknande. Vi åker dit för att hon ska bli frisk. Alla gör sitt bästa för just detta. Och personalen är helt underbara och superduktiga på både oroliga mattar och sjuka djur.
Så det var med ytterst blandade känslor jag imorse lämnade Penny på djursjukhuset. Hon ska idag bli sövd för att de ska ta leverprover. Efter att det är klart är det bara att vänta. Tio dagar tar det innan vi får svar på vilken sorts infektion det handlar om. Och vilken behandling hon ska få.
Och sedan är vi förhoppningsvis på väg till normalitet igen. Utan piller och emulsioner, utan klumpar i magen och ett liv med en piggelin liten Terriertjej i minst sju år till!
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar