torsdag 24 november 2011

Jack Russell Terrier, en mördarmaskin?

Läser just nu en bok jag köpte i London som heter "The Parson and Jack Russell Terriers" av Sheila Webster Boneham.

Den innehåller allt om rasen och om hur Parson John Russell i början på 1800-talet avlade fram en liten terrier som skulle kunna jaga upp byten ur gryt. Och hur den sedan utvecklats i tre linjer: den högbenta kvadratiska Parson Russell, den lågställda högre modellen och den lågställda kortbenta. Den ursprungliga Russelln skulle vara cirka 35 cm i mankhöjd och väga cirka 7-8 kilo, alltså precis som Lukas!

En del saker reagerar jag starkt på. Till exempel står det att man inte ska lämna två (eller fler) Russells ensamma eftersom de lätt råkar i slagsmål och skadar varandra. Och man ska absolut inte lämna en Russell med en katt eftersom de gärna dödar katter.

Soffpotatis a la Terrier!
Detta känner jag absolut inte igen i mina hundar och de flesta Russells jag känner. Överhuvudtaget beskriver författaren Jack Russell Terrier som en ytterst jaktlysten och på gränsen till dumdristigt modig liten hund, som nästan enbart passar den mycket vana hundmänniskan som företrädelsevis är jägare. Detta stämmer ju till viss del, Jack Russelln har mycket jaktinstinkt, har hög energinivå och passar generellt en matte eller husse som är aktiv.

Men att hunden absolut inte är en soffpotatis är en sanning med modifikation! Efter en aktiv dag, slocknar iallafall mina två i soffan, där de ligger och snarkar hela kvällen. Efter en kvällskissning i raketfart under granen är det fort, fort upp till sängen där Törnrosasömnen fortsätter hela natten!

Boken ger en för mig delvis negativ bild av rasen som ganska svårhanterad. Men Jack Russell passar enligt min uppfattning de flesta som gillar att vara ute mycket och som vill leka och aktivera sin hund. Agility passar utmärkt, att vandra, att göra lydnadsprov, ja allt passar denna lilla hund.
Soffpotatis, kattvän!
Det enda som egentligen är helt fel är att stänga in den flera timmar varje dag i en lägenhet och bara rasta den i parken några minuter då och då. Det är nog få Jack Russell som gillar det livet, jag gör någon hund det förresten?

I boken står också att det är mycket bra att stänga in sin valp/hund i en bur då man inte är hemma. Detta både för ägarna som slipper får sitt hem söndertuggat och nedkissat och för hunden som blir lugn och trygg i sin bur.

Detta stämmer precis på Lukas! Han har ju lite problem med att hitta tryggheten på egen hand och följer gärna efter mig. Sedan en tid stänger jag in honom i hans transportbur då och då! Där lägger han sig lugnt tillrätta på sin filt. Han tuggar inte sönder filten, inte heller tidningen som ligger i botten, han gnäller inte, han bara finner sig och kopplar av. Men här i Sverige är det väl förbjudet att ha hundar i bur då man inte är hemma, eller hur?

Kul bok, med intressant historia om hur rasen avlades fram. En del annat i den tar jag med en nypa salt! Jag har i varje fall inga mördarmaskiner hemma!

CU!

5 kommentarer:

  1. Mina tjejer kan ryka ihop så det står härligt till, man måste gå in och dra isär dem. Men detta händer inte så ofta och mest i löptider. De har aldrig slagits när de är ensamma hemma, då ligger det och sover man ser hur trötta de är när man kommer hem. Jag kan inte säga att det är så förtjusta i katter, men det handlar ju om att de inte är vana att umgås med dem. Växer en hund och katt upp tillsammans kan de ju bli bästa vänner!

    SvaraRadera
  2. Faktum är att det är olagligt att ha hund i bur inomhus över huvud taget i Sverige. Inte en minut ens alltså, även om du är hemma. Det är nog få människor som följer lagen på den biten dock, tror jag. Jag tycker det funkar jättebra att hänvisa min hund till buren när han är för uppe i varv. Efter några minuter har han lugnat ner sig jättefint, buren är förknippad med vila och mys och trevligt.

    För övrigt överväger vi att ta hem en omplacerings-russell (6 månader) till vårt hem och det var så jag ramlade in här. Har hört så mycket negativt om Jack Russell nämligen (bland annat att den är född kattdödare då) och ville efterforska lite, det var inte en ras som stod som #1 på vår lista osv, men när vi såg honom fick vi samma känsla som när vi såg vår nuvarande hund som valp: "den där ska nog bo hos oss, den!".

    SvaraRadera
  3. Lina! Jack Russell är en underbar hund för rätt ägare! Många Russells som omplaceras beskrivs som problemhundar, men det handlar nog oftast om problemägare som har köpt en hund som inte passar deras livsstil. En Russell är en väldigt energisk och påhittig hund med stor jaktinstinkt och dessa egenskaper måste den få utlopp för, annars fungerar den inte. Läs under fliken Hundarna så ser du att jag hade samma funderingar som du när jag funderade på en Jack Russell. Jag kan bara säga att jag inte ångrat en sekund att jag köpte en och sedan en till Russel! De ger mig så mycket glädje och tillgivenhet! Så bedöm din tilltänkta hund efter hur den är och inte efter vad andra säger! Det var många som sa till mig att vi inte kunde ha katterna kvar då vi köpte en Russell, eftersom de dödade dem. Ingen av mina har någonsin gjort något dumt mot katterna, det har gått jättebra! Lycka till med din hund, hör gärna av dig och berätta hur der går! Jag kom inte in på din blogg så jag kunde skriva där! Må så gott Helena

    SvaraRadera
  4. Sv. Ja jag får nog göra det! Lusten kommer nog tillbaka så småningom! En arbetskompis sa till mig att försöka att bara fokusera på det som är positivt med hundarna och inte bry mig om det som är negativt eller inte fungerar! Så det ska jag försöka med!

    Ha det bra

    SvaraRadera
  5. Tack för att du delar med dig. Jag tror att det inte är så ovanligt att många raser beskrivs som mer extrema än våra svenska hundar idag. Uppfödarna har helt enkelt prioriterat andra egenskaper än de ursprungliga. Och så msåte det ju bli, hundarna måste ju hänga med i samhällsutvecklingen de med! Jo, du får ju inte ha hund i bur annat än i bil och på tävlingar. Jag har samma erfarenhet som du att en bur eller lien yta kan lugna ner en stressad hund. Så det är en ganska du lag med ett sådant generellt beslut. Trevlig advent!

    SvaraRadera