"Man" har sett....

...varg i närheten igår. En fårflock betade lugnt vid kl 15, men kl 16 var de splittrade och två var ute i vattnet. "Man" har sett varg intill och slutsatsen är att det handlar om ett avbrutet vargangrepp. Hm?

Vår tids verkliga outsider?

Nyheten om att "man" sett varg sprids snabbt via SMS och Facebook. Det står för alla helt utom allt rimligt tvivel att vi nu har varg i vårt område och dessutom en farlig varg. En som vill äta upp både barn, hundar och får. Från en vän får jag SMS om att jag borde koppla hundarna vid kvällspromenaden så att inte vargen kommer och tar dem.

Så vid kvällskissningen vi 24-tiden, sätter jag på hundarna koppel och går ut i den mörka natten. Månen lyser genom disiga moln, det är lite rått och kall ute. Det är Halloween..........och kanske det ligger något i det här med varulvar och vampyrer? Nackhåren börjar resa sig i nacken på mig. Kusligt, det är jävligt kusligt ute. Och hör jag inte ett svagt ylande från skogen?


I mörkret lurar alla fasor?

Hundarna beter sig konstigt. Lukas vägrar gå framåt, Penny går som klistrad brevid mig. Jag känner, verkligen känner, hur "något" stirrar på mig. Något blodtörstigt med gula kalla ögon. Jag vänder om och går in till gubben. "Du måste följa med ut", säger jag. Hundarna beter sig konstigt och det verkar som de ser något som jag inte ser. Vi går ut tillsammans, hundarna kissar efter mycket om och men, och vi kommer in helskinnade. Vilken tur vi hade, att vi inte blev attackerade av vargen. Att den inte tog våra hundar, phu!

Inne i huset funderar jag över min reaktion. Det jag nyss hållt på med är självuppfyllande profetior. Omedvetet tänkte jag på att det kan finnas varg och jag tolkar alla tecken som bevis på det. Att jag alltid är lite mörkrädd tänker jag inte på utan sätter det i samband med att "något" tittar på mig. Och att hundarna betedde sig konstigt berodde nog mer på att de inte är vana vid att ha koppel på sig vid kvällskissningen. Penny vill dessutom göra sina behov i avskildhet och inte ena ändan på ett koppel. Och handen på hjärtat - hör inte hundarna ganska ofta något där ute i mörkret?? Något som jag i normala fall brukar anta är en räv eller ett rådjur. Men igår kväll efter att "man" sett varg i närheten så tolkar jag alla tecken ute i mörkret som bevis på det. Jag som inte är rädd för vargen, som vill ha den i vår natur och som tror att vi kan leva i samklang med den och andra rovdjur i vår närhet. Och visst, jag tror att vi nu har varg här, kanske bara en som är på genomgång eftersom det är en ganska tättbefolkad region här nära Strömsholm.

Vi ser det vi vill eller förväntar oss att se, eller hur? Och jag vet bara att för vargens del finns det inte minsta utrymme till misstag i vårt område. Toleransnivån ligger redan under noll, så bara en högljudd gäspning från en varg kommer utlösa ett uppbåd av grönklädda människor med laddade vapen som drar till skogs för att döda människors fiende nr 1 och därmed rädda hela vår byggd från död och fasa.

Återigen - förnuft och känsla