fredag 27 januari 2012

Paris 2007

Funderar du mycket på vad som varit och tänker på vad som hänt och vilka du har mött? Eller agerar du utifrån här och nu och koncentrerar dig på det som händer precis i närtiden? Eller är du en som ständigt skådar in i framtider och planerar för nästa steg. Jag brukar tänka så, att vi generellt är bakåt, nu eller framåtlevande!

Jag är en typisk framåtlevare. Tänker hela tiden på nästa steg och har svårt att vila i nuet. Leva i nuet är för mig en gåta. Vaddå nu? Så fort det kommer ett Nu blir det till nyss. Vi hinner inte ens säga nu, det blir mer som ett nuYSS! Min gubbe är en Nu-levare, vilket gör att vi kompletterar varandra ganska bra. Jag driver ständigt framåt och vill nya saker, han bromsar lite och vill klara av det som ligger i nutiden inne vi går vidare. Det finns fördelar med alla!

I bland kastar jag också ett öga bakåt. Som idag! För precis fem år sedan var vi i Paris med bästa vännerna. Vi firade hans 50-årsdag. Det var en häftig resa, vi var på show på kvällen och dansade sedan där tills de slängde ut oss. Då vandrade vi vidare i den parisiska natten för att försöka hitta ett ställa som var öppet. Det misslyckades. Klockan var tre på morgonen och även i Paris börjar det bli stilla då.


Och vad mycket som hänt de här fem åren efter. Många roliga fester, en del sorg, nya utmaningar, lite konflikter hit och dit. Precis som livet oftast är.

I kväll ska vi fira att vår vän fyller 55 år. Lite mer stillsamt än i Paris. Vi får väl se hur våra sextioårsdagar blir! Min gubbe har bestämt att hans ska vi firas på Mauritius. Inte mig emot, att vistas på en solig strand och snorkla i varmt vatten bland häftiga fiskar ett par veckor skulle väl inte direkt göra ont!

När jag fyller sextio har jag nog inte tid att fira. Håller väl som bäst på med att göra karriär, antingen som professor eller världsberömd beteendevetare.

CU!

1 kommentar:

  1. Håller med dig att det här med att leva i nuet är praktiskt omöjligt, sen känns det väldigt egotrippat. Minnena är viktiga för mig, även om det var ett tag sen du var i Paris så är minnena med än idag, det är liksom halva nöjet med att resa. Det skapar minnesspår som finns med en varje dag in i framtiden såvida man inte väljer att förtränga. Nu blir jag så sugen på Paris! Ellerr kanske får börja med att plocka fram mina egna minnen därifrån!

    SvaraRadera