Kliniska ord för att sprätta upp Pennyhunden. Förutom att det ska tas leverbiopsi ska även livmoder och äggstockar tas bort. Tas bort eller helt krasst skäras bort. Svisch, ritsch, ratsch så är det väck och läggs säkert i en sophink bredvid. Delar av min älskade som sopor.
Jag är så in till bottenlös förtvivlan orolig för detta. Bara jag tänker på att det ska göras i morgon börjar jag gråta. Hon ska lämnas på Strömsholms Djursjukhus vid 08:30. Lämnas, alltså, matte får inte vara med. Penny ska vara där själv, bli stucken, sövd, opererad, vakna upp, sova där hela natten i bur, ha ont, troligen helt förvirrad och ångestfylld utan sin flock. Om hon överhuvudtaget vaknar.
Normalt är jag inte en person som oroar mig för framtiden. Jag lever ganska sorglöst och bekymrar mig inte så mycket över vad som kan hända.
Men det går inte när det gäller Penny. Jag är livrädd. Får ångest. Panik. Har världens beslutsångest. Ska jag verkligen göra detta. Tänk om hon inte överlever. Tänk om om dör. Om hon överlever, hur dåligt kommer hon att må efter operation.
Åh, bara detta är över snart.
Hjälp!
Håller tummarna för att allt går bra för Penny i morgon!
SvaraRadera