Julhets

Julefrid, my ass!

Från alla håll bombarderas jag med hur pysslig man ska vara inför jul. Det ska fixas hemma, man ska göra häftiga, coola julgrupper själv, genom att låta sig inspireras av naturen. Man ska baka julbröd, gärna med 1000 ingredieser, till exempel valnötter, som ledde till årets flummigaste kommentar från Ernst Kyrkstege i går då han bara grovkrossade dessa valnötter så att "man skulle känna mötet med valnötterna i brödet". Hmpf.

Julbordet ska dukas finurligt och annorlunda, GÄRNA I VITT (är jag förvånad). Räcker det inte med allt det vita utanför fönstret i år? Nä, nu ska det vara vitt inne även på jul.

Det är alltså ett heltidsarbete att förbereda en spontan och varm (vit) julstämmning i hemmet.

I morse kom nästa grej på morgon-TV. Nu räcker det inte att slå in paketen i papper från ÖB med färdiggjorda rosetter. Nä, nu ska vi göra paket a la jananese! Det vill säga, alla paket är små konstverk, med speciellt papper, glänsande band och häftigt vikta detaljer som skapar solfjädrar, hjärtformer mm. Och det fulaste vi kan göra är att låta en tejpbit synas med fingeravtryck på!! För att hinna slå in alla paket på japanskt vis måste man börja i november!

Om jag vetat detta med paket a la japanese skulle jag gjort avbrott i mina studier för att hinna! Som det nu är blir det ett helt vanligt papper med tomtar på och egenhändigt knutna snören som är lockade med en sax. Och säkert skulle någon kriminaltekniker hitta åtminstone 20 fingeravtryck på mina tejpbitar också. Det ger ju en alldeles speciell personlig DNA-prägel åtminstone!

Tjing