Att packa en matkasse.....

.....är tydligen något jag inte kan! Underligt nog har dock lyckats få med mig mat hem från affärn vid ett flertal tillfällen under mitt 53-åriga liv ändå!

Rätt eller fel packad?
Bara gubben vet!

Igår på ICA Maxi: Gubben och jag har handlat. Han lägger upp alla varor på bandet. Jag packar ner i kassar. När han har betalat kommer han fram och tittar kritiskt på mina kassar. Och sen då: - Så där kan du väl inte lägga sparrisen! De går ju av då! Sparris är känsliga vet du ju! Och ölen då, var ska vi lägga dem, tycker du?

I detta läget väljer jag att lämna affären! Jag vet att han kommer att packa upp allting och packa om, för att göra det på sitt sätt. Min gubbe har nämligen ensamrätt på vissa saker, packning är en av dem. Efter att ha varit gift med honom i många år, så försöker jag mig inte ens på vissa saker. Packa bilar, resväskor eller at vika ihop hans tvätt. Suck! Själv skulle jag aldrig agera på på det viset! Eller?

Njooooaaa, kanske lite då! Jag har nog ensamrätt på att bestämma över djuren. För det kan han inte! Och eftersom jag vet hur fel det kan bli, då han har djuren ensam, till exempel de helger då jag jobbar mina långa pass på sommarjobbet, har jag gjort ett snyggt dokument som heter "Rutiner för hundarna".

Här står tider för mat, mängder, tecken för när Lukas vill gå ut, hur han ska sköta vattenskålen, hur han gör vid inkallning etc etc. Hundar är ju känsliga vet han väl?

I trygga händer - alltså mattes!

Men allra lugnast är jag när jag har hand om djuren. Då blir det på mitt sätt - det bästa sättet!

Må så gott!