Olika som bär

Lukas och Penny är hur olika som helst! Även om jag bortser från deras ålder.

Regniga höstdagar tillbringar alltid Pennyhunden under en filt i soffan, i ett fårskinn eller framför brasan. Hon tar det lugnt, filosoferar och absorberar både kiss och bajs, det har hon gjort sedan hon var valp!

Gå ut? Näe, inte för min skull,
gå ni, jag väntar här!

Lukas däremot får lite fnatt av att vara inne! Inte så att han vill gå ut i blötan, nä, nä, men inte kan han slå sig till ro inomhus i flera timmar. Han släpar fram vedträn som pulvriseras på fluffiga mattan, smyger i obevakade ögonblick till sitt oavslutade verk - den gamla stoppade soffan i hallen för att tugga vidare på karmen och hämtar mina tofflor från sovrummet som han förtjust ligger och snusar i. Men han biter inte i dem! Han vet att de är ett mega stort NO, NO som i värsta fall kan ge ett tjyvnyp i nackskinnet!

Myyyyys!

I dag kom vi i allafall ut på långprommis. Båda hundarna gillar det efter ett tag. Då glömmer de kylan och blötan för alla spännande dofter. Hundkiss och bajs, fågelskit, sorkhål och dynga på åkrarna det är för hundarna som Dior Pure Poison är för mig!

Fast jag tror inte det bildas en kö av hundar inför kvällskissningen. Det blir som två brunvita raketer in under granen för snabbkissning och sedan ännu snabbare in i värmen igen!

Även "liten" Lukas gillar att sova i varma filten
efter lång blöt hundprommis!

Hur kan det vara så att jag och mina hundar tycker precis lika illa om kyla, regn och blåst?

Jag menar de ska ju vara jakthundar och beskrivs som tuffa och tåliga! Mjaaa, jag vet inte jag. Att jag själv med mitt sydländska blod fryser konstant från oktober till april känns mera som naturligt!

:)