Någon har hört att någon har sett varg. Igen.

Egentligen hade jag bestämt mig för att inte ta upp ämnet vargar i Sverige något mer. Vare sig på Facebook, i media eller  här på bloggen. Skälet är att jag blir så kluven. Den här frågan är inte svart eller vit, det finns en väldigt stor gråzon också.

Jag vill verkligen ha biologisk mångfald med allt vad det innebär, däribland vargar. Personligen är jag inte ett dugg rädd för vargar och tycker att vargskräcken som råder blir snudd på hysterisk och löjlig. Men ändå.....hur kan jag förringa någons rädsla? Hur kan jag strunta i att någon är så rädd att de inte vågar gå ut eller ha sina ungar ute. Och många häromkring är oerhört rädda för vargen. I deras ögon är vargen det största hotet mot deras barn, hundar, och andra djur. Jag säger inget om det, rädslor är subjektivt och kan egentligen inte ifrågasättas.

Rykten om vargar kommer igång och sprids via t ex Facebook. I går kväll var det dags igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Någon hade sett en en varg jaga en katt, det stod på statusraden. Men sedan blir det lite rörigt med olika information. Personen hade i själva verket inte själv sett vargen utan det var någon annan. Som i sin tur hade hört från två jägare som jagat vargen på skoter. Typ.

Och hallå, jagat vargen på skoter??? Sedan när är det tillåtet att jaga djur med skoter?

I allafall så är det väldigt många som har sett varg här, både i andra och sjuttiofjärde hand. Alltså ingen riktig person som sett varg, vad jag vet. Och ännu mindre fotat den. Är inte det konstigt? Att just när någon ser en varg så har den personen inte mobilkameran till hands. Något som de flesta har dygnet runt nuförtiden.

Och sedan när jag själv kom hem för en stund sedan så såg jag tre vargar på en åker. De sprang löst omkring. Jag hoppade till lite, och tänkte att denna gång var kanske ryktena sanna. Men sedan såg jag, lite längre bort stod en rödklädd person. Ok, inte vargar denna gång. Bara schäferuppfödaren i grannbyn som var ute och rastade sina hundar.

Det är säkert så att vi har en och annan varg som strövar förbi här. Men det som är intressant är egentligen hur berättelser sprids, ändras och byggs på och till slut verkar förmedla en sann bild. Samma sak händer ofta människor som är lite annorlunda - avvikare. Någon ser något, eller har hört något om personen, som berättas vidare, tolkas om och byggs på. Till slut skapas en bild av personen som till stora delar är byggd på rykten, fantasier och lögner.

Och vargen är definitivt en av vår tids största avvikare. Bespottad, oönskad och tillskriven en mängd onda egenskaper. När den enkla sanningen är att den är en topppredator som för sin överlevnad dödar och äter upp byten. Alltså inget sadistiskt dödande, inget lustdödande eller dödande för att ta mer än vad de behöver. Vilket är mer an vad man kan säga om arten människor.