Någon måste göra något

Ibland undrar jag hur människor är funtade. När de rasar mot något de inte gillar, när de ger uttryck för att frågan nästan handlar om liv och död. När det värsta som hänt har hänt. De protesterar, ger uttryck för missnöje och sedan då, slutklämmen - Någon måste göra något.

Vem är den denna Någon? Finns det någon som heter Någon? Är Facebook Någon? För ofta är den enda åtgärden att bilda en Facebook grupp som stöder den fråga man är engagerad i. Och? Känner man sedan att man verkligen engagerat sig och gjort något för den sak man brinner för? Vi som protesterar mot hemlösheten, mot nedskärningar i skola och omsorg, mot systembolaget för systembolaget, kort sagt, mot eller för whatever. Tänker de att, japp, jag känner verkligen att jag gjort något viktigt för min sak. Att gå med i en Facebookgrupp är en stor och viktig insats och visar på ett stort och allvarligt engagemang. OMG!

Faan, jag blir skitförbannad. I flera andra länder ger människor sina liv för att kunna få vara med och påverka, att kunna vara med och utforma sitt land och att kunna vara med och välja politik.

Med många svenska bara orkar sitt hemma i soffan med sitt tyckande och en laptop i knät. "Jaa, någon borde verkligen göra något. Det är förfärligt."

Jo visst, är det Canis lupus som ligger bakom det stora samtalsämnet i vår trakt. Nu finns den här, nära oss. Och protesterna haglar, Folk vill inte ha dem här. De är rädda att barn ska bli anfallna, hundar uppätna och att deras personliga frihet inskränks. Och de är så engagerade, inläggen haglar på Facebook, ett verkligt genuint engagemang. Och kontentan - att någon borde göra något innan något hemskt händer.

Men heregud! Det är regeringen, den borgerliga, som lagt dagens rovdjurspolitik. Och hur påverkar man politiska beslut i dagens Sverige? Genom att sitta i soffan och protestera? Genom att bilda en Facebook grupp? Eller att hoppas att Någon gör något?

Hallå du där! Du är Någon!