Total chock

Ingen banal magkatarr. Ingen störd bakterieflora i magen.
Chocken blev som en stor jävla atombomb rakt in i mitt hjärta då veterinären kom och sade att Pennys levervärden var helt åt skogen. Kraftigt nedsatt leverfunktion, massor med gifter i blodet.

Älskade lilla gumman. Hur kan du vara så pigg och morsk när du mått så dåligt?

Nu har vi tillbringat hela eftrmiddagen på Strömsholms Djursjukhus, väntat på att få komma in på ultraljud, vilket inte gick, vi får komma tillbaka på torsdag. Penny är stucken i alla ben för alla blodprov och dropp, inte ett pip har hon sagt bara tittat in i mina ögon med fullt förtroende. Eftersom jag vägrade skriva in henne har jag suttit i fyra timmar när hon fått dropp, hela tiden låg hon snällt bredvid mig och accepterade det som hände.

De vet inte vad det är för fel. Förgiftning, parasiter eller bara leversvikt vilket tydligen inte är ovanligt.

Jag vet att allt är fel. Min Penny är sjuk, ingen bagatell precis. I bästa fall är det något som kan behandlas, i andra bästa fall kan hon leva ett gott liv med anpassat foder. Det värsta fallet är bara ett stort gastkramande mörker. Som en stor hemsk järnklo som tar tagit mitt hjärta och kniper åt.

Svårt att tro att hon mår så dåligt. Hon är precis som vanligt, pigg, hungrig, bolltokig, tigger och ligger just nu och drömmer bredvid mig i soffan med sprattlande ben och darrande morrhår. Om det inte vore för blodproven så skulle allt vara som vanligt. Alldeles som vanligt.

Men allt gungar. Inte nu. INTE NU! Jag är inte redo, inte en sekund-