Inte många 54-åringar som är skoltrötta, men jag är i allafall en. Hela min utbildning har hittills gått som en dans, det mesta har varit kul, utvecklande och inspirerande. Men nu......fy fasiken vad trögt det är.
Till stor del beror det på de två kurser som ligger före vår C-uppsats. Nästan helt inriktade på forskning. Ännu en vända med Grundad teori, Fenomenologi, Diskursanalys och Hermeneutik. Jag orkar nästan inte med, jag är inte så där väldigt intresserad för jag ska inte ägna mig åt forskning.
Nu ligger nästa tegelsten och väntar på läsning, The Descriptive Phenomenological Method in
Psychology. A Modified Husserlian Approach, vad ger ni mig för den titeln? Till nästa fredag ska jag ha läst boken plus en uppsats och ha gjort en metodologisk reflektion på den. Phu!
Orka! Bara orka, snart kan jag börja med min uppsats och sedan har jag snart min examen. Och sen....sen ut i arbetslivet för att göra insatser för utsatta människor!
Förstår dig. Man matas med så mycket under kort tid. Men jag tror metodkurserna inte bara är bra för forskning, kanske för att jag tycker det är kul... annars hade jag väl inte läst hela forskningsutbildningen plus lite till;)
SvaraRadera