I går eftermiddag började det. Ett litet pinglande i magen. Det lilla pinglandet har sedan dess ökat och nu är det klockor från en hel domkyrka i min stackars mage. ALARMKLOCKOR!
Har panik. Ångest. Ont i magen.
Skit. Var på intervju på försäkringskassan igår. Gick dit med en mycket positiv inställning. Men därifrån med en helt annan. Jo, intervjun kändes bra, jag tror att jag har god chans att få jobbet. Men.
Jobbet är bara så mycket inte mig. Med få personliga kontakter. Mycket resor med mycket övertid. Krav på att kunna bortse från de mänskliga sidorna och att se människan i flera perspektiv och hennes behov och bara se till myndighetsutövning och vad regler tillåter. Eller som den kloka chefen sa det till mig innan vi skildes. De som har för mycket hjärta med i jobbet klarar inte av det under någon längre period. De slutar, vi har flera varje år som gör det. Klok man, han såg väl vad jag brinner för - människor. Sånt brukar lysa igenom.
Åhh, vilka kval jag har. Jobbet passar inte mig. Jag har utbildat mig i beteendevetenskap i tre år för att se se människan inte tvärtom. Jag vill möta människor, hjälpa dem med motivering, att komma igång, diskutera insatser och komma fram till en möjlig väg att gå som leder till att liv med arbete.
Men herregud. Det är den första arbetsgivaren som har velat ha mig på intervju. Hur kan jag säga nej till ett eventuellt jobberbjudande? Kanske det enda jag får.
Samtidigt mitt i allt detta finns cirka sex jobb ute på Arbetsförmedlingen, några med arbetsinriktad rehabilitering som jag brinner för.
Hur ska jag göra? Hoppas på att jag inte får jobbet? Ringa och säga nej? Eller acceptera att jobberbjudande och sälja min själ för pengar? Pengar som verkligen behövs.
(Och som någon typ av gigantisk spik i kistan var att alla nyanställda ska gå på utbildning. Åtta veckor i Stockholm vid Globen. Fatta.....det blir drygt fem timmars restid varje dag - två månader. Hundarna? Huset? Träningen? = morsning och goddbye).
Phu!
Jobbet skulle passa mig *L* Haha...Jag kan ta över om du int evill ha det *L*
SvaraRaderaDu ska säga nej. Man FÅR säga nej till sånt som ger en jävla ångest och får domkyrkan att vobbla av sina egna klockor.
SvaraRaderaDu ska säga nej och sen sjunka till ro i att du faktiskt vi den här åldern och den här erfarenhetsnivån och utbildning som du besitter har rättigheten och vettet att välja det som är bra för dig och säga nej till nåt som ger dig ångest.
Det osar ju "neeeej" om detta! Det verkar ju vara allt-tvärtemot-vad-du-står-för-och-vill. Hemska kriterier det var/är när du beskriver dem. Ruggigt.
SvaraRaderaKramar!
Det låter som du ska säga nej, inte kul att jobba med något man inte vill, kommer inte hålla i längden.
SvaraRaderaHej Dame Eliza,
SvaraRaderaJag heter Lisbeth och jobbar som arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen. Vi prenumererar på blogginlägg som handlar om Arbetsförmedlingen.
Vill börja med att säga Grattis till att du blivit kallad till intervju! Tråkigt att höra att det inte kändes så bra med jobbet som du hade trott. Självklart ska du tacka ja till jobbet! Om du inte trivs med jobbet så sök vidare under tiden du har ditt jobb. Det är ju också så att man vet aldrig hur man kommer att trivas med ett nytt arbete förrän man provat! Du kanske kommer att trivas bättre än du tror. Tänk på att det är alltid lättare att få arbete då man redan har ett. Dessutom så får du meriter och referenser som är bra att ha inför kommande anställningar.
Förstår att det kan kännas jobbigt att pendla en period till din utbildning men tänk på att det är en investering och att det bara är en kort tid av ditt liv.
Hoppas att det löser sig på bästa sätt!
Du är välkommen att ringa till oss på 0771-416 416 eller chatta med oss här: www.arbetsformedlingen.se/kontakt. Det går bra att vara anonym när du ringer oss eller chattar med oss.
Med vänlig hälsning
Lisbeth, arbetsförmedlare
Förstår din ångest och kan inte ge några råd. Du förlorar ju inget på att prova, det kanske inte blir som du tänkt dig. kanske är det en sådan som dig som trots allt behövs!
SvaraRadera