Främmande fågel

Funderar mycket över mitt sommarjobb just nu. Det är andra sommaren jag är där och jag känner mig lika vid sidan av som förra sommaren. Konstigt. Jag menar, det brukar ju alltid vara några på en arbetsplats som jag connectar med, jag brukar inte ha svårt att komma in i grupper och känna mig hemma - anpassningsbar heter det nog! Jag är otroligt anpassningsbar.

Men här...jag vetefasiken. Jag flyter liksom ovanpå hela tiden, som en främmande fågel - en energisk främmande fågel som inte kan sitta still i flera timmar utan att göra något, utan att samspela. I personalgruppen råder en gemensam Off-stämning tycker jag, kanske inte så konstigt, de flesta har jobbat tillsammans i mer än 10 15 år. Ingen har frågat mig det minsta om något personligt, ni vet så där som de flesta gör då man träffar en ny människa, vanlig normal mänsklig nyfikenhet. Typ, hur har det gått med din utbildning? Hur mår valpen? Har du gjort något roligt i sommar? Nä, nada. Själva sitter de flesta av dem och ringer i sina mobiler, till mannen hemma, barnen eller så sitter de och kollar på reseannonser. Det kryper i kroppen på mig, av overksamhet, av tystnaden av att tillfälligt träda in i ett socialt vakuum.

I går tvättade jag dukar, skrubbade ugnen och torkade av kaklet i köket. Att vara uttråkad föder den mest konstiga energi till städning! Här hemma är ugnen inte rengjord på länge och det rutiga fina golvet har inte träffat en mopp på över en vecka och det ligger döda flugor i varje fönster. Fiiiint!

Men jag tillbringar mycket tid med de boende som kommer till den gemensamma lägenheten, det är guldkanten på jobbet! Att få kontakt med en person, att någon får sånt förtroende så att de börjar prata med mig. Att dryfta smått och stort och kanske putta dem lite på vägen till ett mer aktivt liv. På ett boende av denna typen blir jag glad för det lilla, att någon frågar om hjälp med ett batteribyte, att någon uttrycker en önskan om en aktivitet eller att någon bara vill prata om sin dag!

Ja ja! Nu har jag jobbat 3 pass av av totalt 14, och jag intalar mig själv att jag inte behöver bry mig, jag ska inte vara kvar där så jag behöver inte lägga energi på att fundera på hur de arbetar och samspelar överhuvudtaget! Det kanske är så att det har råkat bli så att denna personalgrupp består av personer som inte vill prata mycket med varandra, att de är mer dämpade och mindre spontana. Så kan det ju vara, faktiskt!

Härlig dag i dag! Snart ska jag käka lunch med vännen A!

Ciao!