Så nu är det bara att hoppas och vänta......OCH HOPPAS! HOPPAS SÅ ATT DET GÖR ONT!
Min kaxiga sida undrar hur de kan låta bli att anställa mig! Jag har ju allt de söker! Min något mindre kaxiga sida säger att de visst kan låta bli att anställa mig. Inte vill de ha en ordbajsande 54-åring på som arbetskamrat!! Det finns många, många andra som passar betydligt bättre för jobbet!
Och inte fick jag veta hur många andra som de tar in på djupintervju eller hur lång tid det dröjer innan de återkommer. Om de gör det.
Så jag fortsätter som om inget har hänt eller kommer att hända. Söker jobb, pluggar och renoverar!
Men hoppet ligger där bak hela tiden och ropar! Tänk. tänk.......
Jag har svårt att fatta att du vill jobba på arbetsförnedringen. Men de behöver kanske såna som du. Lycka till iallafall!
SvaraRaderaHej anonym! För mig är det bland det viktigaste jag kan jobba med, att hjälpa människor till arbete, eftersom arbetslöshet för med sig så mycket negativt. Främst för individen så klart men också för samhället. Men det är nog inget lätt jobb, AF har ju en verklighet att förhålla sig till som är svår att påverka, dvs bristen på jobb och politiska beslut. Dessutom råder vissa normer hos arbetsgivarna om hur de personer ska vara som de vill anställa. Och det är ju många som inte passar in i den mallen. Jag kan ju bara gå till mig själv som har svårt att få jobb trots utbildning och erfarenheter, jag är helt säker på om att jag varit 44 år istället för 54 år så hade jag haft jobb för länge sedan. Tråligt att du känner dig förnedrad, jag vet ju inget om din situation, men hoppas att du får jobb snart! Kämpa på!
SvaraRadera